Shoppingfri månad

Jag shoppar inte den här månaden. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men när man är föräldraledig och har en massa tid att slå ihjäl (när man inte diskar och tvättar och lagar mat och städar och snyter barn då...), då hamnar man (läs: jag) rätt ofta på ställen där det finns butiker med trevliga saker. Är man dessutom hyggligt intresserad av både inredning och kläder och skor till sig själv och barnen, då kan det bli farligt. Och dyrt.

Alltså bestämde jag mig för att jag behövde avgiftas. Maken trodde att jag skulle klara max 5 dagar, men jag har minsann visat honom! Idag är det den 25:e och jag har inte shoppat sen den 1:a april. Det känns väldigt bra. Kanske gör det ingen skillnad i det långa loppet, men det känns bra att bryta, att stanna och tänka efter lite mer, att sysselsätta sig med annat än konsumtion och tankar på konsumtion. Det känns också bra ur miljösynpunkt, att veta att man gör åtminstone något för att inte bidra till det hysteriska köpandet som hela samhället går ut på.

Jag har också insett att jag har ganska mycket i min garderob. Inte en enda gång har jag behövt gå ut naken. Jag har inte varit grinigare än annars, jag har inte haft tråkigare heller. Jag har helt enkelt klarat mig rätt bra utan att shoppa.

Men nu på sluttampen så är prövningarna hårda. Jag är en riktig sucker för rabattkuponger, och nu bara drösar det ner sådana i brevlådan. Morgontidningen kryllar av annonser med erbjudanden och billigheter och det är tufft. Jag gillar att fynda. Halva reapriset är bäst!

Det är 5 dagar kvar nu. Undrar om jag kommer att bli precis som vanligt då?